2026-10-02
SVENSKA TRUCKERS
Han är den nya berättarrösten som guidar tittarna genom säsong 14 av Svenska Truckers. Men Fredde Granberg, mest känd som Ragge i duon Ronny & Ragge, hade gärna suttit bakom ratten också. Vi träffade honom för ett samtal om bilintresse, dialekter, bajamajor på släp och varför han fått en helt ny respekt för lastbilar.
Fredrik “Fredde” Granberg är 55 år och svår att sätta en etikett på. Skådespelare, komiker, manusförfattare, ljudboksinläsare, serietidningsmakare och numera speaker.
– Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra i livet, säger han. Det är därför jag gör så mycket olika grejer, jag tycker att väldigt mycket är kul. Och roliga grejer vill jag göra. Det är alltid det som driver mig.
Bilintresse har han haft sedan tonåren. Vid 18 tog han körkort och ärvde morfars bil, en Amazon från -62 med B18A, lång växelspak och helröda baklyktor.
– Den älskade jag. Sedan dess har jag kört bil. Jag åker nästan aldrig kommunalt om jag slipper.
“Jag har fått en väldig respekt för lastbilar och föraryrket”
Att jobba med Svenska Truckers har förändrat hans blick på de stora fordonen i trafiken.
–Jag har alltid tyckt att lastbilarna är coola, men när man ska fram i trafiken kunde det vara ‘åh fan, vilka lastbilar’. Så är det aldrig nu. Jag blir aldrig irriterad på att det tar lång tid.
Det han framför allt tagit med sig är bredden i branschen.
–Det finns en uppsjö olika bilar och väldigt många olika typer av transporter. Det hade jag inte koll på. Det är inte bara lastbil, långtradare och kranbil – det är mycket mer. Det tycker jag är coolt att få en inblick i.
Han har suttit i en lastbil, men aldrig kört någon. Tanken på lastbilskortet har ändå funnits där.
–Jag har haft seriösa tankar på att ta det och bli tradarchaffis. Jag älskar att vara ute på vägarna och gå på sunkiga vägkrogar. Jag skulle nog trivas ganska bra – sitta för mig själv, köra, lyssna på musik. Det är en romantiserad bild, jag vet.
Inspelningen av Svenska Truckers
Förberedelserna inför en inspelningsdag är kortfattade.
–Skönast är att ta en kopp kaffe och sedan bara in och panga på. Manusen är väldigt bra – lätta att följa och välskrivna. När det är bra är det lätt att säga det på ett naturligt sätt, så att det låter som att det är jag som hittar på det.
Nytt för säsong 14 är att speakerrösten kliver närmare deltagarna och kommenterar mer. Deltagarnas dialekter smittar ibland av sig.
–Jag har en förkärlek för norrlänningar, så det kan bli att jag säger någon mening på det sättet när jag hört dem prata. Man skojar till det lite. Skåningarna låter jag bli – de får vara.
Och han säger inte nej till att synas framför kameran heller:
–Gärna dyka in som ett litet gästinhopp, om jag får köra en bil.
Efter en säsong nära branschen har han hunnit fundera på några av näringens frågor. Kör- och vilotiderna är han försiktig med, men han känner igen problemet från turnébussarna.
–Man måste sova ett visst antal timmar innan man får börja nästa pass. Jag vet inte hur man ska lösa det, men det borde vara lite flexiblare. Det är ändå vuxna människor.
Rastplatserna är för få och för dåligt utrustade, men också behövs fler vägkrogar.
–Där man kan få korv och mos, och där det står någon härlig madame och steker lök. Mer sånt.
Och Ragge då?
Karaktären som gjorde honom känd hade passat in i programmet, menar han.
–Ragge skulle absolut kunna köra lastbil. Gärna. Nu har han ju inget jobb, men skulle han ha ett jobb skulle han gärna vara trucker. Ligga ute på vägarna.



